Joasihno har rört sig fritt genom tid och rum med experimentella DIY-inspelningar sedan 2009 och återvänder nu med sitt fjärde album Spots. Den sydtyska experimentella popduon Joasihno – från början en soloprojekt av grundaren Cico Beck (The Notwist, Aloa Input, Spirit Fest) och trumslagaren/kompositören Nico Sierig (Instrument, Fehler Kuti) – verkar veta exakt när det är dags att skina. Idiosynkratiska genremicklare sedan dag ett har de hållit sin egen takt och mest hållit sig i sitt eget skuggiga hörn. Men nästan ett decennium efter senaste Meshes (N 047CD) är det hög tid för dem att ta över fler hörn, att återta ännu fler platser mellan lo-fi och sci-fi, retrosynt och samtida klassiskt. Med influenser från så vitt skilda håll som Reich, Riley, Ryuichi, múm, Meek och Moondog, samtidigt som de nickar åt andra experimentella duos (t.ex. The Books), kommer duons fjärde fullängdare Spots via Alien Transistor. Elektroniska former rätar in sig och lyfter – med en majestätisk 8-bitars soluppgång som snart dyker upp framför lyssnaren. Medan den lekfulla titellåten "Spots" är en miniatyr av en Rube Goldberg-liknande apparat, med knäppa plockade strängar och glitchar som sätter igång allt fler lager av mekanismer, är "Crackleboom" oupptäckt energi, ett öppet landskap, en expanderande bål som leder till ett sedan länge bortglömt piano, allt dammtäckt i någon slags saloon. Saker går sönder och krossas i fjärran, men den här platsen är till för hypnos, dans, skogsandar. Och ja, det är förvånansvärt varmt här nere i undervegetationen. Det är alla DIY-platser, platser som lämnar utrymme att drömma eller hänga, att kasta sig över eller dyka in i. När vi återvänder till den lummiga bersån i en melankolisk post rock-känsla, får vi till slut veta att "Death Is Real" – och lyssnaren lämnas med en laterna magica som snurrar och snurrar och snurrar. Det är en vacker plats där ljus och skuggor fortsätter dansa, precis som de alltid har gjort, ända sedan detta galna universums gryning.
5.0
1 globala recensioner
Spots is Joasihno's fourth album and it feels like a real return to form after Meshes. The Southern German duo of Cico Beck and Nico Sierig blend lo-fi textures with sci-fi electronics, and the title track is a wonderfully quirky little Rube Goldberg machine of plucked strings and glitches. You can hear nods to Reich, Riley, and The Books without it ever sounding like a copy. It's experimental pop that rewards repeated listens, and the vinyl pressing sounds warm and detailed. Great for anyone who likes their electronica playful and left-field.