Eric Chenaux nya skiva är hans mest fulländade och rena. Say Laura förkroppsligar till perfektion det kontraintuitiva samspel mellan instrument och röst som Chenaux har avslöjat och njutit av under det senaste decenniet: hans mjukt ostämda juxtaposition av strålande slät, förföriskt säker sång och busig, sliten, helt destabiliserad gitarr skulle inte kunna komma från någon annan musiker. De fem vandrande, undrande balladerna på Say Laura för fram Chenauxs semi-improviserade men skarpt avsiktliga låtskrivande i dess fullaste, klaraste, varmaste och coolaste form;kompromisslös och generös, hyperspecifik och lös, spartansk och lyxig, elementär och utsmyckad. Och Say Laura andas som inget annat Chenaux-album. Röst och gitarr är inskrivna med elementär klarhet i ett underbart öppet, symbiotiskt ljudrum. Hans rena tenor croon glider genom en krispig, reverberant eter medan hans friterade gitarr far yr och fnittrigt, varje gest och klangfärg fångad i obeveklig detalj. Intervjuad som The Wire magazines omslagsstjärna 2017 sa Chenaux "detaljerna i våra liv produceras ofta med improvisation och experimenterande och i min musik är improvisation ett sätt att höra dessa detaljer." Detaljerna på Say Laura når nya höjder av klar skärpa. Eric Chenaux blir bara bättre; Say Laura fångar honom på sitt bästa.
